misias

okej m är jag och b1 och b2 är byggare1 och byggare2. eller nej, b är byggare 1 och 2. makes no difference to me.

b - hehe..
m - huh?
b - miiiisia. haha misia. misisisi-misia
m - eh....ja?
b - vi kollade på dig igår
m - o....kej
b - ja, alltså på kvällen duvet?
m - nej inte riktigt. *börjar kvävas lite sådär*
b - ja.. på tv alltså!
m - nä..eller vadå? tv? va?
b - haha ja. mis (förkorning av misia) duvet? *skrattar*
m - alltså..nej
b - höööhöhöahööhwwy5w5u
m - men VADÅ?
b - vi fick ju låna filmer av din pappa, vi såg dem igår.
m - ...........................................................
b - haha hallå? är du kvar *viftar med sina massiva händer framför mitt chockade ansikte*
m - PAPPA!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?
b - han är på byggmax. vadårå?
m - men han....jag....alltså nej. vilken film? är det dendär när jag sjunger "barbie girl"
b - öh
m - jag var 7. aa det är en lång historia men jag hade slagit i huvudet så alltså.. men jag fattar inte varför ni kollade på den.
b - näeee..... den har vi inte sett men vi får väl be om den nästa gång vi lånar en film haöhöheööahöha.

okej.
så.
det visade sig att de hade lånat och kollat på en polsk b-film som heter "MIS" som alltså är en förkortning av mitt namn, betyder typ björn/gosedjur, nalle kanske det heter. men whatever. längsta minuten i mitt liv. trodde först att de var fönstertittare, sen att dendär jävla ungen som filmade mig med sin mobil hade gett ut någon film som av någon anledning spelades på tv och sen att de hade sett våra familjevideos. anywhoooo. föredrog faktiskt när de inte pratade med mig alls. nu säger de alltid misia och sen skrattar dem. de frågade något om honung förut. vet inte hur pass seriös man måste vara med dem. de får driva med mig men jag vet inte vart jag står. jobbigt läge. jag trodde liksom att jag kunde prata polska men det är helt omöjligt att säga något smart när man har sån press på sig. och nu har de börjat putta på mig när vi går förbi varandra. liksom. kroppskontakt. nä. bara nej. ingen är rädd för mig i dethär huset. i've hit rock bottom

vet ärligt talat inte vad jag håller på med
det är inte värt det iallafall
fyfan

ett av mina plastätande monster har ätit upp en 100kronorsläppsyl.
alltså......nej. jag bara orkar inte.
VAR DET GOTT ELLER!'!?P!"?2+

1. kan inte träna på morgonen

2. måste vara sminkad hela tiden

3. måste variera mina kläder. tänker liksom "har redan haft tights och tisha en gång denhär veckan..." hela tiden. som att dem bryr sig, mr duschar-en-gång-i-veckan. nej det är faktiskt inte så farligt, eller så har jag blivit immun mot byggarbetarlukt.

4. måste göra kaffe åt dem

5. vara snäll "?!!"?!?!?!

6. dö i duschen när de helt plötsligt stänger av vattnet/mixtrar med det så att det blir iskallt vs. asvarmt

7. och sen glömmer jag bort att de överhuvudtaget existerar. exempel på det:

- igår skulle jag ner till tvättstugan och leta efter min försvunna sko, springer nerför trappan (okej för att jag är rädd för källaren ja) och in i tvättstugan och rakt in i dem och då måste jag liksom låtsas att jag visste att de var där och typ "hoho ska bara.... *spriiiiiiiing*" fast jag egentligen ville lägga mig ner på golvet och gråta för att jag blev så rädd.

- det resulterade i att jag inte ens hittade min sko. sen när jag gick ner för att ge dem kaffe ser jag min skrämda lilla sko ligga i ett hörn. spackelfläckig. tack.

- eller idag ramlade jag i trappan, fast inte fullt lika dramatiskt som vanligt. men jag slog i knät ändå så jag skrek högt och svor så mycket jag kan på polska vilken innebär typ olika djurnamn + barnversionen av hora +  pestsjukdomar.
sen pinsam tystnad när jag insåg att jag inte är ensam hemma. och sen ett tyst "e....eh....sa hon nåt till oss". så sen fick jag liksom halta varje gång vi befann oss i samma rum för att de på något sätt skulle fatta att dunsen i trappan innebär en skadad unge och att... alltså jag vet inte. orkar inte ens förklara. det är bara jävligt konstigt här, känner mig som en fånge så jag kan inte ens tänka mig hur de känner sig iom att de inte vågar prata med mig.

8. haha fast det roliga är att de glömmer bort mig också för hittills har jag hört dem sjunga "tonight's gonna be a good night" högt osv osvosvosvosvo

9. varför har jag skrivit allt i nummerform? kommer inte ihåg vad jag skulle komma fram till.

10. aha. okej. tror att jag ville komma fram till att jag inte gillar att ha folk hemma. justså

förra veckan var jag inne på hm, antagligen samma dag som jimmy choo kollektionen släpptes. (särskrivet? kan man skriva ihop ett namn med ett ord? eller.. aVVAVAVAVA?).

vet inte. men det står så på mitt block
det är randigt
fint
ja
pepparkruka? pepparknark?
kan inte släppa det

anywho

är ensam hemma med 2 byggare bob
riskabelt av pappa att lämna
världens mest uppkäftiga unge
med två spackelsmutsiga människor
med vapen och ja..spackel och betong och sånt

jag var lite rädd för dem först men liksom.. va? hah.
har gjort kaffe två gånger.
det är så det funkar
först ska man vara snäll och få dem att tro att det finns en liiiiten chans till vänskap
sen går man och kollar vad de gör, lyfter lite på ögonbrynen, fnyser och lämnar dem totalt förkrossade.
haha älskar det.
de har ringt pappa två gånger för att make sure att de lägger kaklet rätt osv.
haha åh.
kan fan inte prata svenska. make sure???Q?#?#%?€&?€&

spyuuuuyuyuyuyuyuyyyyyyyyyyyyyyyyyr
kommer inte ens ihåg när jag sist
åt kött och idag ska vi tydligen äta revbensspjäll
fattar inte
varför
jag
blir
straffad
det är konstigt egentligen med tanke på att jag kommer från familjen T-REX
och aldrig har haft nått emot kött men..
nä kan nog inte ens säga
vill inte att någon ska behöva kasta upp sina inälvor
jo det vill jag
vad pratar jag om?
ett tag sen åt dem golonka.
det är något slags griskött. typ.. inlindat i skinfett.
okej man äter inte fettet men det är fortfrande
inte en trevlig syn. brukar kunna borse från det
men den här gången...får seriöst kväljningar...
kollade jag närmare på fettet  och där...mitt bland
allt fett...............hårstrån.

fyfan.
grishår.
alltså
nej
jag
bara
nej
klarar
inte
av
det

tänker inte bli någon vegetarian men
jag har den bilden i huvudet och egentligen
borde jag skriva ner dethär på en lapp och
läsa varje gång jag blir hungrig för det finns
ingen chans i helvetet att jag kommer äta
kött ikväll. bilden.....min hornhinna....stuck


PEPPARKNARK

hahaha


nej. ska fokusera på det håriga köttet
tjing

vill bara spola fram 10 år och se hur han ser ut då.

bebben

upp 6, duscha, yoghurt, sega, vara tvungen att åka buss, skola 10-12, rast, skola 12:30-17, komma hem, tro att allt är bra iom att inbördeskriget slutade igår, sitta ner vid matbordet, säga en fel grej, bråka, skrika, lyssna på bullshit, nicka, hålla med, bli anklagad, bryta ner självkänslan liiite till, lyssna, lyssna, lyssna, diska, bli mentalt utkastad, få ett ultimatum, gå upp på rum, sätta på datorn, ångra, plugga, sova kanske.

orkar inte ens låtsas att jag är förvånad.
hatar mitt lata mig.
normala ungar skaffar jobb och flyttar hemifrån när de är 16.
jag är efterbliven

o.....m.......g

dum tjej

jag tog en kjellbild idag och skulle mmsa den till filippa
när min mobil går och dör. overload. som vanligt.
tog mod till mig och började radera sms när jag satt på
tuben. först var det mest "okej" och "ja" och såna sms
och sen de lite längre men de var jag ju tvungen att läsa
först. kan ju inte radera något fint, eller fult heller.
otroligt dum idé. för sen kom jag till de roliga smsen.
det är helt sjukt. jag brukade skratta. jag brukade få
sms som fick mig att skratta och må bra. varje morgon,
under dagen och när jag la mig på kvällen och det slutade
inte bara för att det blev natt heller. det var bra påsar under
ögonen. inget depp. bara skrattrynkor säger vi.
juste. jag satt på tåget och först log jag sådär fånigt,
och det var tillräckligt pinsamt. jag menar.. om jag ser
någon le för sig själv antar jag automatiskt att det är
ett psykfall som sitter framför mig så varför skulle inte
alla tycka så om mig som satt med världens fetaste leende?
okej. så jag försökte lugna ner mig. och det gick ju inte
så bra. och sen fortsatte jag. och det blev roligare
samtidigt som jag var ledsen över att mitt liv är så
jävla betydelselöst nu. anywhooo så satt jag där och
skrattade. högt. bland folk. i en vagn fylld med gråa
människor. och sen rann tårarna och jag kunde inte
sitta rakt heller. kunde inte andas. och för första
gången på länge var det på ett bra sätt. jag skrattgrät
liksom. aa. svårt att förklara. jag vet inte om det är
normalt. det är pinsamt iallafall. när jag tillslut tittade upp
satt de flesta och stirrade på mig och det gjorde
bara allt mer skrattretande. så sen satt vi och
log fånigt. jag och alla andra gråa människor.
och sen skickade jag iväg ett sms av ren vana.
dum i huvudet som vanligt.
lär mig aldrig att jag borde leva i nuet.
vakna upp.